Jag hyllar de afrikanska kvinnorna. Jag hedrar den goda nigerianska kvinnan. Nigeria måste, mer än någonsin tidigare, börja främja kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen

DEN AFRIKANSKA KVINNAN

Av Adeola Aderounmu

 

Jag bor i Stockholm, Sverige. Jag har varit pappaledig vid två tillfällen, vilket betyder att jag har varit ledig från jobbet för att ta hand om mina barn.

I vad som kan beskrivas som en omvandling av roller har jag skött om mina barn genom att ge dem materiellt, emotionellt och socialt stöd medan min fru arbetat måndag till fredag under den tidsperioden.

Mina reflektioner var mer intensiva under min andra pappaledighet. Här följer min berättelse.

Jag växte upp i en normal nigeriansk familj med bröder och systrar. Det jag kände till om min barndom, är förmodligen typiskt i de flesta nigerianska hemmen.

Våra mödrar var skyldiga att ta hand om hushållet medan våra fäder jobbade hela tiden.

Under vissa omständigheter skötte kvinnorna inte bara hemmen utan försörjde även familjen med det dagliga levebrödet. På ett sätt är det en väsentlig del av våra liv att lägga bördan av hushållssysslor och barnuppfostran på kvinnorna.

Mina erfarenheter som hemma-man i Sverige under en tolvmånadersperiod, med dubbelt ansvar att ta hand om mina barn och vårt hem i allmänhet, har övertygat mig om att denna aspekt av våra liv i Nigeria behöver ändras eller bytas ut.

Men utan ett ingripande från regeringen eller en mycket stark rekommendation från Nigerias kvinnodepartement kan det bli både tekniskt och byråkratiskt omöjligt att genomföra nya riktlinjer, inom både privata och offentliga institutioner, som skapar en högre grad av flexibilitet för föräldrar med respekt i att uppfostra sina barn.

Det förefaller som att denna fråga kommer bli en het debatt som står inför både motstånd och fördömelse eftersom det drivs ett icke önskvärt system i Nigeria, där många människor fortfarande anser att kvinnor är underlägsna männen. Jag kan föreställa mig att förespråka för lika rättigheter och möjligheter för kvinnor utifrån respekt för familjevärderingar i Nigeria, kan vara att efterfråga för mycket. Men det borde det inte vara.

Vi bör tillhandahålla en förlängd mammaledighet till nyblivna mödrar oavsett var de arbetar eller arbetets karaktär.

Dessutom behöver vi göra en studie eller kartläggning om hur föräldraledighet för båda föräldrar fungerar i länder som med framgång genomfört sådana program.

Jag vet att Storbritannien nu lägger mer uppmärksamhet på ett sådant program.  Grundstommen är väl fungerande offentliga institutioner, en genomtänkt regeringspolitik och ett välgrundat undervisningssystem.

Jag tror inte det kommer innebära att en främmande kultur införs ifall pappor genomgår samma upplevelse som mammor, i form av att vårda sina barn under de tidiga formgivande åren eller hela spädbarnstiden.

Efter nio månaders graviditet med efterföljande förlossning behöver kvinnor både moraliskt och känslomässigt stöd och att ge dem förlängd mammaledighet och ett socialt stöd borde vara den minsta ansträngningen samhället kan bidra med.

Jag tror att ett av de troliga skälen att Nigerias befolkning fortsätter att explodera, trots den hårda ekonomiska verkligheten och det ofördelaktiga politiska klimatet, är för att många nigerianska män inte alltid är hemma för att fysiskt se skötseln av hemmet.

När de är hemma är deras prioritet att se på tv, läsa gamla dagstidningar eller att underhålla vänner medan de fortsätter att uppmanar sina fruar att göra både det ena och det andra.

Män behöver förstå smärtan och den besvärliga situationen hos kvinnor och de behöver inse att det krävs mer av en pappa än att bara vara spermadonator eller inkomstkälla.

Betydelsen av familjen som samhällets grundläggande enhet kan inte nog betonas.

Familjebandet och dess inlärda gemensamma värden är grundläggande delar hos den närmaste omgivningen och för nationen som helhet.

Det finns starka tecken idag på att kommunikationsklyftorna inom familjen blir större och det kan i hög grad ha bidragit till de socialekonomiska problemen vi har i Nigeria.

Naturligtvis är splittrade familjer och värderingar nu ett globalt problem.

Vissa pappor känner inte sina barn och många barn känner inte sina fäder. Sexuell obetänksamhet är till och med på uppgång vilket leder till barn i ett odefinierbart föräldraskap. Sällan är det då mamman som saknas.

När dessa luckor väl skapats under de formgivande åren är de vanligtvis svåra och ibland omöjliga att överbrygga. Klyftorna kan komma att fördjupas och bestå livet ut.

Skilsmässa och/eller att leva separat kan inte antas ge rätt till ett vårdslöst föräldraskap.

Många separerade föräldrar i olika länder fortsätter att fostra och försörja sina barn som de skulle gjort om de levt under samma tak.

Mina erfarenheter under pappaledigheten gav mig möjlighet att reflektera dagligen.

Vanligtvis tänkte jag inte bara på min mamma utan även på afrikanska kvinnor i allmänhet som symboler för styrka, mod och beslutsamhet. Jag frågade mig själv flera frågor.

Hur klarade dessa kvinnor av sex barn eller fler?

Klagade de sig någonsin över trötthet till sina män eller papporna till deras barn? Fanns det alltid någon de kunde dela sin smärta och frustration med? Vad gjorde de när de inte fanns någon att vända sig till?

Hur hanterade de all stress och situationer omkring dem? Vad gjorde de när de själva skulle vilja sova men barnen fortsatte gråta efter uppmärksamhet och tröst?

I korthet frågade jag mig själv, hur hanterade de alla dessa problem? Hur klarar de av det nu?

I varje familj fortsätter den afrikanska kvinnan att fullfölja sina skyldigheteter som hushållerska, i nöd och lust!

Jag hyllar de afrikanska kvinnorna. Jag hedrar den goda nigerianska kvinnan.

Jag kan inte heller sluta tänka på de ensamstående föräldrarna.

Jag undrar hur mycket repatriering som kan ge tröst åt dem för deras roller, deras motståndskraft, deras mod, deras tålamod och deras uppoffringar i kampen att hålla ihop hem och arbete.

Nigeria måste, mer än någonsin tidigare, börja främja kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Med jämställdhet och erkännande av kvinnors och barns rättigheter blir det lättare att kontrollera födelsetalet.

Nigerias ekonomi lider av ständiga åtstramningsåtgärder och arbetslösheten förblir mycket hög men ändå har inte födelsetalet sjunkit.

Detta är en onaturlig trend, inte bara i Nigeria utan även i andra ekonomiskt utmanade länder eftersom de biologiska lagarna kräver annorlunda.

Det är särskilt irriterande att läsa eller höra om kvinnor som ger upp sitt vardagsliv på grund av sin karriär eller vise versa. Det finns ett behov att skapa flexibilitet för att tillåta en rimlig integration av arbetet och hemmet, som en källa för både tillfredsställelse och glädje.

Nigeria måste skapa eller se över situationen gällande ammande mödrar och sociala välfärdspaket. Vi behöver inte vänta på ett perfekt politiskt klimat innan vi börjar leva och njuta av våra liv.

Det är inget fel i att påbörja program som ger stöd åt medborgarna i Nigeria, även om den politiska klassen består av obotfärdiga lögnare och korrupta människor.

Det är en annan aspekt i vårt kollektiva ansvar att rädda oss ur sådana missförhållanden.

Genom att noggrant studera föräldraledighetens process i länder där framgång har uppnåtts, kan Nigeria påbörja ett okorrumperat nationellt socialförsäkringssystem som tillgodoser ammande mödrar i alla åldrar och kategorier.

Det borde vara utgångspunkten. Inom en överskådlig framtid blir samverkan med papporna i processen mycket användbart i att återuppbygga familjen och även säkerställa att våra kvinnor inte är överbelastade eller missbrukas.

Slutligen måste regeringen omforma och ge ny kraft åt familjeplaneringspolitiken, samtidigt som de betonar behovet av den.

Fördelarna med en överensstämmelse av familjeplanering av alla och en var kan inte överbetonas.

 

For information, contact

(c) aderounmu@gmail.com

Translated to Swedish by Louise Holmberg