Politik | A View From The Scandinavian

The stand of women should not be demarcated by their political parties or political views. Men are a common evil that women have to face or confront in solidarity.

Disrespecting Magdalena Andersson, Former Swedish PM

By Adeola Aderounmu, Sweden.

In the spate of 1 week or so, both the prime minister of Sweden-Ulf Kristersson and the head of the Swedish Democrats-Jimmie Åkerson have verbally attacked the former female Prime Minister of Sweden, Magdalena Andersson.

Magdalena Andersson, former (& first female) Swedish PM.

These attacks are vicious and malicious.

In 2023 when one would think that women have come a long way in Sweden and made giant strides in all facets of lives. Sadly, in the field of politics, the story about women persecution leaves a lot more to desire for the role of women in modern Swedish politics.

One of the most prominent politicians that got my attention when I came to Sweden was Anna Lindh. She was the Foreign Minister and a prospective candidate to become the prime minister on the platform of the Social Democrats before she was stabbed right in the center of Stockholm. She died of her wounds a few hours later. She was campaigning for YES vote to “Euro” in place of the Swedish “Crowns”.

There is a Mona Sahlin who was prosecuted and shoved out of politics. Every tiny error she made was put under the microscope. She retired to a private life.

Earlier in the week, the Swedish prime minister coined a new phrase to describe Magdalena Andersson. He described the political party headed by M. Andersson as being “terror-romantic”. Before the week ended, Jimmie Åkersson also accused M. Andersson of promoting Islamism in Sweden and said that the only way she could get support to win elections was to promote Islamism or terrorism. The vicious attacks on Magdalena therefore seem to be calculated and deliberate.

The tactics used by men to cage women is through direct intimidation. They also degrade the statuses of women in many spheres of life. Politics seems to be the most pronounced area of attack.

I remember several years ago an article I wrote about how women can stand up for each other, for one another. The humiliation of Magdalena Andersson is not a Magdalena Andersson’s personal problem. The women in the Moderate party of the Swedish Prime Minister, the women in the Swedish Democrats party of Jimmie Åkersson have as much responsibility as Magdalena Andersson and all the women in Sweden generally to stand up against the vicious attack on women.

The stand of women should not be demarcated by their political parties. Men are a common evil that women have to face in solidarity.

Swedish PM, Ulf Kristersson.

Jimmie Åkersson, SD

Both Ulf Christensson and Jimmie Åkersson could have made their points in other ways. Their use of language in debates and speeches surely need to improve. The Prime Minister need to develop more social skills and he need to work on his communication problems. In recent days, his mistakes, body language and choice of words have been a cause of concern.

aderounmu@gmail.com

Mugabe: När firandet kan vara fel (Previously posted in English language)

av Adeola Aderounmu

Många observatörer både inom och utanför Afrika tycks ha firat störtandet av Mugabe som Zimbabwes president efter nära fyra årtionden vid makten. En sådan uppfattning är en skarp motsägelse till vad som erhölls på 1970 och 1980 talet då Mugabe agerade som hjälte för Zimbabwes självständighet.

Jag minns min reaktion när Mugabe röstades till makten för den sjätte gången år 2008. Då var han 84 år gammal och jag trodde hans pensionering var väntad, för honom att kunna vila upp sig och njuta av återstoden av sitt liv. Vid det tillfället drog jag slutsatsen att dåliga ledare, oavsett hur bra deras avsikter kan tyckas, är de som vägrar att träna eller handleda sina anhängare att ta sedan över efter dem.

Enligt min mening är Mugabes största misstag att inte ha värnat om ett fåtal unga män och kvinnor som kunde fört Zimbabwe framåt. Han var beredd att styra Zimbabwe fram till sin död, det är den enda förklaringen jag finner för en man som är 93 år gammal och inte pensionerad från offentlig service.

Det råder ingen tvekan om att Mugabe stannade för länge vid makten. Han blandade troligen ihop demokrati med monarki. I en demokrati är överföringen av makt oundviklig. De som kämpade vid sidan av Mugabe för ett självständigt Zimbabwe hade anledning att känna sig förolämpade när det blev uppenbart att Mugabe planerade överföringen av makt till sin fru. Några av dessa personer är nu politiker, om än gamla politiker, och vissa förblev i militären. De har nu säkerställt att makten togs över med våld från Mugabe, i hans gamla och hjälplösa ålder.

När den nuvarande maktstriden är avgjord, har Zimbabwes handläggare en del saker att klargöra och rätta till. Ett exempel är lagen som ger Mugabe makt att avskeda landets vice ordförande som bör återkallas genom lagstiftaren. Andra repressiva lagar i konstitutionen som är kapabla att omvandla revolutionerande, demokratiska ledare till tyranner bör avskaffas.

Zimbabwe och förvisso många andra länder i Afrika behöver granska sina politikers ämbetstider. Zimbabwe till exempel skulle troligen vuxit demokratiskt om det fanns en begränsning på antalet gånger en president kan väljas om. I länder där makten över ämbetstiden gör det till en nästan omöjlig uppgift att ändra makten genom trovärdiga val, blir begränsade mandatperioder ett motgift.

Det finns en allvarlig fara i om den använda metoden att driva bort Mugabe är firad. Användningen av militären för att korrigera politisk anomali borde inte firas eller hyllas någonstans i världen. Det förblir ett recept på våld och inbördeskrig. Det var fel att det militära alternativet var vad som togs till för att köra bort Mugabe och stoppa hans fru från att ta över makten. Valmöjligheten, som använder sig av trovärdiga omröstningar och godtagbara resultat, är alltid den bästa metoden.

Därför måste globala media presentera en balanserad rapport om situationen, oberoende av dess predisposition (kärlek eller hat) mot Mugabe. Det som hänt i Zimbabwe handlar inte bara om personen Mugabe eller hans hunger efter makt utan även om välfärden och välbefinnandet hos folket i Zimbabwe, hemma och utomlands.

Lärdomarna från Zimbabwe borde återigen öppna våra ögon om demokratins brister i vissa delar av världen och dessa lärdomar borde vara behjälpliga för diverse institutioner som främjar av inte bara demokrati men även medborgerliga rättigheter för alla människor globalt.

aderounmu@gmail.com

Footnote:

Mugabe resigned today 21st of November 2017 after 37 years in power.